John Renström BLOG

Under vår korta semester i Arvidsjaur med husvagn passade vi på att besöka Grodkällan (Tsuobuoájá). Att hitta dit gick rätt bra. Det står rätt väl beskrivet på Visistarvidsjaur eller Arvidsjaur kommun hur man hittar dit. Lättast är nog att knappa in koordinatet i GPSen. Här är en länk till hitta.se karta.

Fantastiskt att se med egna ögon. Jag hade sett några klipp på youtube, men sånt här är alltid bättre med egna ögon. När vi kom dit verkade spångarna vara nyligt renoverade och utbyggda. Det var ett fåtal meter man gick på marken. Vi hade vanliga lågskor och barnen tyckte det var riktigt roligt att gå på spångarna. Det var dock inte roligt att trilla utanför, tyckte dottern :). Kallkällan trycker upp från botten 3 meter ned och det bubblar på sina ställen i sanden. Det fanns ett vindskydd med grillplats där.

Jag laddade upp ett kort klipp på youtube.

Jag och Ture gillar att gå på “äventyr”. Detta var från början bara planlöst upptäckande vartsomhelst utan mål eller tempo. Med tiden ar detta utvecklats till bergsbestigningar och lite längre vandringar.

Under semestern tog vi oss ann Bälingeberget för tredje året i rad. Denna gången med sin kompis och hans pappa, som då är min kompis. Vi laddade upp genom att äta lunch på paltzerian och sedan under vandringen åt vi medhavd skink-/pastasallad. Det flöt på bra, trots att vi gick fel en kilometer och energin tog slut några gånger för de mindre grabbarna.

Den stora vandringen var längst Eliasleden. Då var vi samma gäng och nästan likadan pastasallad :). Men under den här vandringen hade alla varsin ryggsäck. Ture hade hela tältet i sin, men trots det fick vi inte med allt på ryggarna. Backup planen var att parkera en bil i närheten av tältplatsen, så att vi dels kunde hämta resterande packning, men även ta oss hem om det skulle krisa.

Vi begav oss iväg just före lunch och stannade till vid Eliasgrottan. Där åt vi och sen fortsatte vi gå. Några enstaka fall och lite pauser här och där så tog vi oss upp och över Högberget. Nedför gick fortare och vid kocksjön åt vi kexchoklad under en lång paus.

Vägen till Rörmyrberget var lättare och det fanns gott om blåbär längst vägen. Det blev brant innan vindskyddet på toppen där vi tog nästa längre paus. Efter detta var de mindre grabbarna ganska trötta och humöret var inte på topp, men när vi kom till Vitsjön och det både var lättare att gå och de kunde målet över sjön blev det glad stämning.

Efter att ha slagit upp tälten hämtade vi mer packning och maten. Efter ett dopp i sjön grillade 4 parisare dåligt och åt dessa med hunger och aska som krydda. Nästa 4 blev himmelskt goda och avnjöts med rostad lök. Före klockan 10 började det regna, så då kröp vi in i sovsäckarna och sade godnatt. Jag vaknade av att regnet slog igenom tältduken och vaknade ett antal gånger under natten och såg till att Ture inte frös eller blev för blöt. Efter klockan 6 vaknade han och då hade regnet slutat. De andra sov gott i sitt torra tält, så vi bytte lite kläder och åt frukost. Sen gick vi med packning till bilen och tog sen en liten tur i den för att torka och få upp värmen.

Planen var ursprungligen att vandra tillbaks till start genom att gå söder om Mjösjön och sedan följa vägen. Men vi hade fått nog och sen var det för blött i leden. Så det blev bilen hem. Lupon är inte stor nog att rymma alla och packningen på en gång. Det blev till att återvända med den andra bilen för att få med allt hem.

Facit: 2 Berg bestigna och över 6 kilometer led vandrad.

Som varje normal jul så började även denna planeras redan i oktober. Kanske t.o.m tidigare.
Eller förresten, jul, det är fel form. Ska vara plural, jular. För vi är inte bara på ett ställe.
I år var det bara två jular på kalendern. Första med Annas familj och min mammas sida hemma hos oss den 23:e. Sedan den 24:e till “lule” för att fira med min pappa och alla norr om Piteälven (plus 3 som bor lite ocentralt, stockholm dvs).

Men så natten mot den 21:a kräks Elvy kl 0000. När vi sanerat färdigt är det ingen poäng för mig att lägga mig igen, utan jag for till jobbet och startade tidiga passet extra tidigt. Allt eftersom jag jobbade sjuknade jag in och sen på kvällen hade jag fått influensan. Sov 12 timmar den natten och sen klev jag upp, åt frukost och la mig och sov 2 timmar till. Sen sjuknade Anna och Ture in i influensan också. 🙁

Julaftonen den 23:e blev inställd och firandet den 24: kröp vi på knäna till. Vi hade planerat att sova över efter firandet, men vi orkade inte med det. Vi var inte de enda sjuka den julaftonen. Den influensan gick lös på många och räckte länge.

Jag hade tagit ledigt de två veckorna under och efter mellandagarna. Då spontanbesökte vi mamma och firade där och sist firade vi med Annas släkt i Tåme den 15:e januari! Så julen varade nästan ända fram till påska. 🙂

Och familjen Renström i Byske hade massor med äventyr för sig. Men herr skribent knatade inte ned ett enda ord i bloggen. Så nu blir det några korta stycken om året som gått istället.

Redan en månad före förra nyårsskiftet hade jag bestämt mitt träningsmål för 2015. Det var att springa 200km sammanlagt under året. Det målet nådde jag förvånansvärt fort. Mycket tack vare att det gick springa under vintern. Så då satte jag upp ett nytt mål på 165 km till. Det klarade jag också och fick då ihop 365 km på 365 dagar :). Frugan hade som mål att klara Tjejmilen, och det klarade hon ju självklart, för hon är bäst!
Det nya målet för 2016 är 365km löpning, 365km cykel och 12km simning. En egen version utav Ironman.

Ture och jag har skaffat oss en “äventyrsväska” som vi brukat flitigt under året. Små utflykter, oftast utan konkret mål, förutom att äta fikat i ryggsäcken :). Höjdpunkten av äventyr var nog när min syster följde med och vi besteg Bälingeberget. Ture beskriver det som “det högsta berget i världen i Lule”.

Vi gjorde inga långa semesterresor. Egentligen bara en dagsutflykt. Då lämnades lilla Elvy med svärmor och så tog vi en biltur till Robertsfors och där lämnade Ture bort sin sista “tutte” till ett av loken på bruksmuseet. Vi svängde även förbi Bjuröklubb och stannade till alldeles intill ett vindkraftverk. Wow!

Vi hade tänkt ligga lågt med renoveringar, så jag föreslog att sätta upp hyllplan i Elvys garderob. Det blev dock lite extrajobb när vi ändock höll på. Allt som allt blev det nya golv, tapeter och lister i både garderoben och hela Elvys rum.
Då våren kom fick frugan höra om en begagnad lekstuga. Denna tänkte vi skulle bli sommarprojektet, men denna sommar var den myggrikaste jag varit med om. Så det blev ett höstprojekt istället. Jag snickrade en dörr och lade golv. Anna målade och inredde.

Barnen de bara växer och växer. Ture blev under 2015 blöj-, napp- och snuttefri. Han är så stor kille att han ibland kan natta sig själv. Elvy kan inte så mycket, men springa, skrika och klättra, det kan hon. Det händer mycket det första året, så det blir för mycket att skriva om.